~
01:17, har influensa och kan inte sova livet leker <3
Har nu de senaste tre timmarna suttit och engarat mig i olika debater... för det känns som om det är det enda vettiga jag får ut nu när man inte ska till skolan imorrn. Det var iallafall ritkigt interessant och helt värt att kolla på (svtplay) eller torsdagar på 1:an 22;00. När jag hade kollat klart på allt och blivit lite mer allmänbildad så gick jag in på en ruta som var eftersnack... och då ser jag han från skansen och han pratar om hajar. Så var tvungen att lyssna på den... och jag håller med honom.
Men iallafall så var jag tvungen att söka efter hajfobi på google, för jag har haft det i ca: 7-8 år. Kanske inte en fobi som man tar jätte allvarligt,för alla är väl mer eller mindre rädda för hajar men för mig har det varit mer en vanlig rädsla. Jag tycker om att gå på akvarium och så för ormar är nog det coolaste som finns.. men de funkar ju inte eftersom att i slutet av varje akvarium finns alltid en haj eller haj utsällning. I sommras så var jag i Spanien med familjen och då gick vi in till ett akvarium, det var onödigt att dom la ner dom pengarna på mig.. hade haft det bättre utanför... hela vägen igenom så gick jag breve mamma med gråten i halsen och tog inte upp ögonen från marken. Och det har hänt så många gånger.
Första gången jag såg en haj efter min fobi hade kommit var i uneversium i Göteborg. Var på klass resa och vi hade varit på liseberg och hade haft jätte kul. Så kommer jag dit... det är som en tunnel så man har dom både över och på vardera sida om sig. Jag kommer ärligt inte ihåg jätte mycket mer än att jag grät och kände hjärtat dunka snabbare en någonsin, det var hemskt. Den fobin har utevecklas till mindre rädslor som tex: Jag kan inte bada i mörka sjöar, kan bara doppa bennen i hav och fiskar i stora allmänheten ger mig mindre panik.
Jag kan verkligen inte komma på var den kommer ifrån, men jag vet att jag fick respekt för dem på ett nytt sett efter en dokumentär på tv om hur en vithaj hade bitit av en killes arm och spottat ut den så den hamna på stranden. Så det måste ha utvecklas så på något vis. Att säga vad det är på hajen är också svårt, men vithajar är värst. Och det faktum att dom kan känna lukten av en droppe blod på ca 50 km avstånd.
Jag vet inte om jag kan bli av med det, men jag försöker sänka den. För den är ganska irriterande nu, för jag måste blunda när jag kollar på naturfilmer i skolan och så. Men på något sätt ska det nog gå.
Nu ska jag sova.. GONATT <3
Kommentarer
Trackback
